Så kan Bedja om förlåtelse användas i en mening
- Allt nog — jag får bedja er tömma — era
- De lovade att bedja var dag för Ingmar, som var deras käraste broder, och hoppades, att han måtte återvinna sin hälsa.
- Till råga på olyckan kunde hon inte heller kalla på mannen och bedja honom hålla gästen sällskap.
- Då ilar flickan till kämparne att beveka segraren, bedja för den övervunne.
- Hon hade tagit miste i detta, att överstinnan låg och väntade på att få be honom om förlåtelse.
- När Brita skulle bedja, hände det någon gång, att hon fick skälva i benen och icke kunde hålla sig upprätt.
- " Tillåt mig, " sade Gabriele, " tillåt mig att bedja er sitta ned vid min sida, min grevinna ; jag måste annars själv stiga upp. "
- - Det är inte mig du skall be om förlåtelse, Tony.
- Först be om förlåtelse !
- Ska jag kanske anmoda adjunkten Leontin att bedja för min själ ?
- Kan du säga, varför han skulle ha bett dig om förlåtelse ?
- Detta behov som jag har efter varje utbrott att be om förlåtelse, som om jag gjort något ont, är barnsligt, men tillfredsställer mig mycket.
- Jungfrun kunde varken ropa eller bedja, ty ångesten förtog henne rösten.
- - Det är sedvänja, sade hon, fast i början ännu litet darrande på rösten, att jordemodern skall bedja för barnet.
- - Jag vill bedja, sade han, att excellensen skaffar mig ett par tre man av de gemena till betäckning på en liten excursion.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
